fredag, september 12, 2014

Noterat i den svenska vården

Var med Josefine på mödravårdscentralen nu på lunchen. Jag börjar känna mig stissig nu. Det är så förbannat nära men ändå så långt kvar. Min nervositet märks tydligast (enligt henne) på att jag börjat försöka vara lite vitsig när tillfälle ges. Idag pratade vi om förlossningen och skissade på en slags journal med Josefines önskemål. När barnmorskan hade skrivit ner ett par punkter frågade hon om det var allt eller om det var något mer som borde skrivas in. Det uppstod som en liten glitch i samtalet när jag frågade om det fanns några fler tillval. Annars var allt som vanligt.

Vid vattenmaskinen la jag märke till de små engångsmuggarna som finns överallt inom vården men ingen annanstans. Jo, fluortanten kommer också med sådana men hon tillhör ju tandvården så jag tycker ändå att min tes håller. Själva storleken återfinns ju även globalt inom flygbranschen men där kan jag liksom förstå att det finns ett logistiskt syfte. Men inte inom den svenska vården på samma sätt. Jag pratar alltså om de helt vanliga vita engångsmuggarna av absolut enklaste modell, men knappt hälften så stora som normala muggar. Jag tippar på att de rymmer max 10 cl. Vad är grejen med dem? Och hur kommer det sig att de blivit lika poppis som foppatofflan inom just vårdsektorn?

Det måste ju rimligtvis finnas en anledning till att alla sjukhus, vårdcentraler och andra landstingsstyrda enheter envisas med att tillhandahålla dessa minimuggar. Det har varit så så länge jag kan minnas. Kanske om kranarna var direktkopplade till stora fat med läkarsprit, men till vatten är de fan helt hopplösa. Ok, kanske inte ett av de viktigaste samhällsproblemen och kanske inget man skulle gå till val på. Men ändå. Jag fattar inte poängen. Varför vill den svenska vården absolut att man ska dricka sitt vatten i en så liten mugg? Det känns nästan som att någon försöker säga mig något. Kanske är det för att man i sann luthersk anda ska få klart för sig att man förbrukar svensk välfärd när man står där och häller i sig mugg efter mugg efter mugg som ett girigt fyllo. Eller så finns det en helt rimlig förklaring. Jag vet inte. Märkligt är det hursomhelst.

4 kommentarer:

adde sa...

Ok, kanske inte ett av de viktigaste samhällsproblemen och kanske inget man skulle gå till val på.
Din humor är guld! Att plötsligt blanda in lite självinsikt i ett sådant inlägg. Obetalbart!

Ellet sa...

Ja, dom där muggarna alltså. Som när jag var inlagd och skulle dricka MYCKET vatten, och det enda som erbjöds var 1-dls glas i glas, eller plastmuggarna med ännu mindre i. Nämen, jag kliver väl upp 18 gånger om dagen för att fylla på det förbaskade glaset då. Visst. Jag gör det. Fick pallra mig ner till kiosken till slut och bara köpa en förbaskad vattenflaska för att kunna få någon vila alls. Känns som ett straff på något vis. Du ska inte tro att du kan komma till sjukhuset och BA DRICKA VÅRT VATTEN hursomhelst!

Anna sa...

Vad är grejen med små glas över lag? På BB hade de i o f glasglas men de var också väldigt små när man hade uppmanats att dricka mycket. Och glasen i matsalen på mitt jobb... Vi har börjat med karaffer nu men innan kunde man ju få resa sig 3-4 ggr under en lunch för att hämta mer vatten. Fan vad skönt att reta sig lite på minnen istället för att tänka på valresultatet!

Daniel sa...

Eftersom ungefär 45% av alla som ligger inne på sjukhus är påverkade av triangeltabletter (jag vet, märkningen är borta nu för tiden) så blir det så jävla mycket torka om det används stora glas. Enbart därför faktiskt.

Är du sugen på att hitta några i det civila livet så kan du bege dig på en road trip västerut på den förlovade ön och hitta dem på toaletten på Volvo TÄ, den lilla försäljningshallen som ligger i anslutning till fabriken i Torslanda.